Förra året, vid den här tiden, blev jag sjuk. Nu har det gått ett år och jag är fortfarande inte frisk. Till och från ger sig sjukdomen till känna med koncentrationssvårigheter, en viss fumlighet och minnesstörningar. Minnesstörningarna är mest irriterande eftersom de inte bara drabbar mig själv. Jag drabbar i min tur andra när jag glömmer vad jag lovat.
Nu har jag varit på min första retreat. Den kändes som ett riktigt bra komplement till den vård som samhället erbjuder. Retreaten omfattade ett dygn på
Stiftsgården Vårdnäs och var en förunderlig upplevelse. Endast åtta deltagare, ledd av rara, fina stiftgårdskaplanen Anna Toivonen i den vackra och vilsamma miljön som platsen erbjuder. Övningar i medveten närvaro med Ingrid och meditationer i det stämningsfulla kapellet med Anna gav struktur åt dygnet. Tystnaden upplevdes som värdefull, framför allt de tysta måltiderna. Tänk att bara få njuta av maten utan att behöva föra en konversation samtidigt. En annorlunda men givande erfarenhet.
Ett par promenader i novembernaturen hann jag också med. Jag utforskade omgivningen närmast stiftsgården och blev överraskad av en havsörn som kom flygande förbi. Stillheten ackompanjerad av naturens ljud gav frid i själen. Bilden är tagen från Vårdnäs hembygsgård. Överallt är det lika vackert.
