Om ovanstående skulle vara sant, kan jag inte förstå hur arbetsgivaren tänker. Eller för den delen, hur arbetstagarna tänker. Möjligtvis räknar man med att det finns en arbetsledare som har ansvaret att hålla koll på precis allting och därefter ge arbetsorder. Man gör vad man blir tillsagd och inte ett dugg mer. Fast jag tror faktiskt inte att en arbetsledare någonsin skulle vare sig acceptera eller beordra någon att lägga sig att sova på arbetstid på kyrkogården.
Där jag arbetar krävs det att var och en tar ansvar. Vi vaktmästare har varsin kyrka och kyrkogård att ta hand om. Ifall man latade sig på det där sättet, skulle riktigt otrevliga saker kunna hända. Det är ju vi som finns på plats som måste ha koll på allt som kan utgöra fara för människor och fastigheter.
Det handlar om att hålla koll på temperatur, fukt, inflyttade gnagare och diverse annat i kyrkorna. Att då och då inspektera tak och rännor. Att hela tiden hålla uppsikt över kyrkogårdens ytor, farliga sättningar, hål som uppkommer när kistlock ger vika och jordmassor hastigt sjunker ihop. Att veta om graden av lutningen på en gravsten utgör en fara eller inte.
Kyrkogårdens träd är ytterligare något som kan vara riktigt farligt. Det kanske inte alla tänker på. Träd är ett känsligt kapitel. En del vill ha stora trädkransar runt kyrkogårdarna, andra tycker att träden kunde tas bort för att släppa in solskenet. Träden utgör dessutom både ett kulturarv och en biotop vilket gör att deras existens har företrädare från olika vetenskaper. Och träden kan också utgöra fara för livet.
På Viby kyrkogård, nedre delen, alldeles bredvid kapellet, står ett kastanjeträd. Det blommar fantastiskt vackert på våren, och strösslar ut mängder av kastanjer på hösten. Denna höst har den också börjat "strössla" med grenar. En rejäl klump död ved lossnade en dag och föll till marken. En del av grenarna hade drabbats av sjukdom. En trädvårdare tillkallades för att avvärja faran.
När grenar med en diameter på cirka 35 cm ser ut så här, är skadorna tydliga för blotta ögat om man står på marken nedanför och tittar upp i trädet. Det här har inte hänt i år, eller förra året. Det här angreppet har pågått länge. Nu är jag glad att kunna meddela att de sjuka grenarna är borttagna och att det förhoppningsvis är säkert att vistas under trädet igen.
I arbetet som kyrkvaktmästare krävs hela tiden att man prioriterar bland arbetsuppgifterna. Vi kan ha olika grunder för prioriteringarna. Ett arbete som det här med trädet går före allt annat när det väl blir tillfälle att få det gjort. Vissa andra saker får bero under tiden.
Nästa prioritering i arbetsordningen har inte med människors säkerhet att göra. Det har i stället att göra med att församlingshemmet i Viby är till salu. De senaste veckorna har en kollega och jag satt av en del arbetstid till att tömma förråd och utrymmen i församlingshemmet. Massor av möbler och föremål ska flyttas. Det tar mycket tid, av flera anledningar.
Det tar tid att bära, lasta och köra bort saker. Det tar tid att ta reda på var de olika sakerna kan få ett nytt hem. Det tar tid att flytta på andra saker för att få plats med saker från församlingshemmet. Däremellan ska det grävas gravar, hanteras gravstenar, skrivas minnesanteckningar från senaste personalsammankomsten, veckostädas i kyrka och på kyrkogård, blåsas och klippas löv, vinterbonas i minneslunden och så ska vi planera och genomföra Adventsro i Viby och Veta kapell vid fyra tillfällen. Så ser ni någon som ligger och sover bakom en häck på Viby kyrkogård, så är det INTE jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar