Svårt att hålla sig borta

Igår tittade jag in på kyrkogården - igen. Det duggregnade och kändes friskt och skönt. Gräsmattorna börjar bli gröna igen, och det blomstrar och frodas fint i gravrabatterna. Jag kände ett sting av längtan efter att få stanna kvar där och.... jobba lite.

Den här skönheten pockade på uppmärksamhet.

Så tilltog regnet plötsligt, och jag fick lägga min kyrkogårdslängtan åt sidan. Hade inga regnkläder... så jag åkte hem igen ;-)

Arbetsbyxor Garden Girl

Under de säsonger som jag arbetat som kyrkvaktmästare, har jag hunnit slita på ett antal olika klädesplagg. Självklart utvecklas en del av dem till favoriter av olika skäl. Bekvämlighet är främsta kriteriet för en favorit. Sen gör det ju inget om det är snyggt också. Det finns mängder av arbetskläder som får noll poäng i kategorin "snygg". Och så finns Garden Girl...

Det är flera år sen som jag först såg en annons för trädgårdskläder från Garden Girl. Jag blev förtjust på en gång, men suktade på avstånd. Sen bestämde jag mig för, att om jag får en fast anställning som kyrkvaktmästare, ska jag prova deras kläder för att se om de passar mig.

Hittills har jag bara provat ett enda plagg, ett par arbetsbyxor med byxben i caprilängd. Perfekta för varmare dagar. Jag köpte byxorna omgående och har knappt använt några andra sen dess. Enda gången jag byter under dagen är om jag ska trimma. Dels för att det skyddar bättre med hellånga byxor, men främst för att jag inte vill ha fula fläckar av gräs och annat som skvätter upp på kläderna. Jag vill ha mina Garden Girl-byxor ofläckade så länge som möjligt.

Jag tycker de är vackra med sina romantiska mönster och bleka pasteller. (Finns i fler mönster och färger att välja mellan.) Byxorna är också otroligt bekväma att ha på sig. De absolut bekvämaste jag provat hittills. De är speciellt anpassade för den kvinnliga kroppen. Ett stort plus för det. Många arbetsbyxor utgår från en manlig kroppskonstitution, och då blir de ju automatiskt mindre bekväma att ha på sig om man är det minsta kurvig i figuren.

De är inte heller dyrare än andra arbetsbyxor, och då menar jag såna som man köper i en butik för yrkeskläder. Detaljerna är genomtänkta för att passa i trädgårdsarbete, med fickor i mängder och för olika ändamål.

Vad kan jag mer säga? Jag älskar mina senast förvärvade arbetsbyxor. Jag sliter mycket på dem. Jag trivs i dem. Och arbetet blir faktiskt roligare om man gillar det man har på sig.

Vad oroar man sig för under semestern?

Det ska ju vara vila och rekreation under semestern, är det väl tänkt. Men ändå, man har ju en arbetsplats, man har ett ansvar. En kyrkogård ska ju vara välskött. Och jag har förstås oroat mig. Men jag vet att mina semestervikarier gör ett bra jobb. Det såg jag redan när de kom och jobbade med mig veckan före semestern. Dessutom har jag träffat kyrkogårdsbesökare som har berömt skötseln av kyrkogården (efter att jag gick på semester). Så där hade jag inget att oroa mig för. Så vad gör man då? Oroar sig över vädret förstås!

Det har varit så varmt, och så torrt. De få regnskurar som kommit, har passerat Viby utan att ha lämnat ifrån sig mer än några droppar. Så det gav mig ju något att oroa mig över. Semestervikarier kan ju nämligen inte göra så mycket åt vädret. Ja, de kan vattna rabatterna förstås. Men det har de ju gjort, så det kan jag ju inte oroa mig över. Men gräsmattorna vattnas inte i Viby, så det går alldeles utmärkt att oroa sig över dem.

Men nu kom ju helgen med enorma mängder vatten. Hemma fick vi en överfull regnvattenmätare, och eftersom det bara är tre mil till Viby, så kom det kanske ner lite regn där också? Men jag måste nog åka dit och titta efter, för att vara på säkra sidan. Så tills dess kan jag sitta här hemma, och ha semester, och oroa mig...

Utslaget i fjärilsrabatten

I morse gjorde jag en snabbvisit på kyrkogården (jo, jag har faktiskt semester...). Syftet var bara att se hur fjärilsrabatten har utvecklats och ta några bilder. Det var roligt att se att mindre knoppar hade blivit större, och vissa knoppar hade slagit ut.

Av mor fick jag några bolltistelplantor som var riktigt små tidigare i våras. De har inte blivit särskilt mycket större sen de planterades i minneslunden, men en av dem har faktiskt utvecklat en liten, liten boll!

De röda solhattarna har också börjat slå ut, och de är ju så granna att se på!

Färgen på bilden ser en aning blekare ut än jag minns att den var på riktigt, men det spelar väl mindre roll. Kanske de bli mörkare med åldern? Det återstår att upptäcka. Jag kommer säkert att göra fler utflykter till min arbetsplats under semestern. Det här är ju sånt som jag blir glad av!

Skrudar, altarblommor och liturgi

Idag var det min tur igen att arbeta under högmässan. På Kristi förklarings dag. Liturgisk färg: vit. Men det fanns inga vita liljor i altarvaserna. Jag plockade vilda blommor utmed vägen till jobbet, trots att jag visste att det skulle vara liljor. Några vita röllekor fanns dock med i buketterna, hoppas att jag är förlåten för detta tilltag...

Något som jag däremot inte ens tänkt på, var att det inte fanns någon vit skrud till prästen. Det var ju mer allvarligt, men när jag försökte erinra mig hur det kom sig att den var borta, mindes jag plötsligt att en annan vaktmästare varit och hämtat den i kyrkan och lämnat in den på lagning någonstans. Och jag har ingen aning om när den kommer tillbaka. Och nu har min semester börjat... Men jag ska nog ändå kolla upp det där med skruden under veckan, även om jag egentligen inte jobbar. Vems är ansvaret att se till att en skrud finns på plats när den ska användas?

Och vad fick prästen ha på sig under mässan? Den gröna skruden... Så kan det gå.

Fjärilsrabatten

Under juli månad har jag lagt ner mycket arbete i minneslunden. Första åtgärden var att snygga till den stora rabatten mot gravkapellet. Där fanns tidigare uppstammade forsythior som tagit stryk under vintern. Jag grävde bort dem, och två av dem har fått en ny växtplats och har skjutit rotskott i mängder.

Planen var att plantera fjärilsväxter i rabatten, och arbetet har fortgått i omgångar med att förbereda för plantering, planera inköp, göra en budget (som självklart sprack) och slutligen plantera. Det återstår ännu en del arbete, men fjärilsrabatten är nu nästan färdigplanterad. Och budgeten är nog överskriden med dubbla beloppet...

Här förbereds det. En del av lerjorden grävdes bort och mullhaltig planteringsjord blandades med den som var kvar. Längst till vänster ett stort bestånd av någon slags höstaster som bredde ut sig mer och mer. Allihop grävdes bort och fick en ny växtplats på ett annat ställe. De utgjorde bara en stor grön, ointressant massa där de stod.

Sen åkte jag till Växthuset Mobilia som ligger bara ett par kilometer bort. De har kunnig och väldigt trevlig personal och man får verkligen den service och uppmärksamhet som en kund kan önska. Med tanke på den begränsade ytan, erbjuder de ändå ett rätt rikligt sortiment av växter, och det de inte har hemma, går att beställa.

Det här var andra lasset med växter. Skuffen full...

När jag trodde att jag plockat färdigt i butiken, fick jag syn på denna skönhet. En välväxt helenaros som heter Lykkefund. Ett impulsköp, som samtidigt gav mig en idé om hur minneslunden kan bli lite mer "ombonad". Nu måste det ju byggas en spaljé någonstans... Rosruskan fick åka i framsätet, för den var för hög för att få plats i skuffen.

Lykkefund producerar klasar av underbart väldoftande små vita rosor.

Fram med gräsklippare och vagn, lasta och åka ner och plantera.

Just nu ser det ut så här. Det är mest gröna ruskor här och där, inte så mycket som blommar ännu. Allt utom vildvinet, kantnepetan och lavendeln är nyplanterat.

Här finns nu syrenbuddlejor, rosenflockel, krusmynta, kungsmynta, röd solhatt, anisisop, kärleksört, stäppsalvia, rysk martorn och höstvädd. I framkanten har jag planterat små vivor som jag fått av en av alla dessa vänliga kyrkogårdsbesökare. En dam som sköter sin mans grav med stor noggrannhet, och som varje år ansar och gallrar vivorna i gravrabatten. Jag bad helt enkelt att få de rötter och plantor som hon rensade bort, och de finns nu i fjärilsrabatten.

Anisisopen har redan hunnit växa till sig. Det var en av de första sorterna som jag planterade, och jag är mycket nöjd med resultatet.

Rysk martorn och höstvädd fick jag beställa, och jag fick dem nu i veckan. Gissa om jag blev glad för att de hann komma innan min semester! Höstvädden har otroligt fina, stora blommor i en underbar färgnyans.

En klematis har också hamnat där, men inte för att locka fjärilar, utan för att försöka dölja det tråkiga trappräcket bakom. Jula säljer en tvättlina som nästan är genomskinlig, och som fungerar bra till klematis att klättra på.

Min mor har grävt upp plantor av sina underbara, gammaldags rosor som hon har i sin trädgård, och ett par av dem hamnade i fjärilsrabatten. Så småningom hoppas jag att de ska blomma på detta vis:

Allt detta arbete har varit ett nöje, en vilopaus från trimning och ogräsrensning, därför att det här är en av mina drömmar som håller på att bli verklighet. Jag har haft den här drömmen så länge, och den föddes långt innan jag ens fick det här jobbet som vaktmästare. Drömmen fanns redan innan jobbet ens annonserades ut. Ibland tänker jag att det är märkligt hur saker faller på plats. De kunde ju faktiskt valt någon annan av alla dem som sökte vaktmästartjänsten. Skulle det ha blivit en fjärilsrabatt då?

Minneslunden - ett sparvarnas paradis i värmen

Värmen har hållit i sig under en längre tid nu. Vi har alla behov av att svalka oss och ta en dusch då och då. Även sparvarna på kyrkogården. Minneslunden tillhandahåller ett passande fågelbad, och med tanke på att dammen är föga estetiskt tilltalande just nu, så är det glädjande att den är till så stor nytta för någon annan. Flygtrafiken är tät.

Här är det action. En som badar, en som planerar att hoppa i, och en som redan har badat och nu står och torkar sig.

De kan vara lite skygga i början, och de kommer inte fram om jag är alldeles intill, men igår fick jag vara så nära som ett par meter ifrån dem. Kommer jag för nära så flyger de iväg till jordhögen på andra sidan häcken och badar där i stället.

Här är en riktigt skön typ. Han/hon ville bada länge och satt på en sten i vattnet och tvättade sig omsorgsfullt.

Sparvarnas första kullar av ungar flyger nu, och en del har en andra kull på gång. Igår fick jag klappa en unge i väntan på att en av föräldrarna skulle komma med mat. Det är så härligt att ha djur omkring sig!

På väg till jobbet

När jag är på väg till jobbet, passerar jag då och då sådana som redan befinner sig på sitt jobb. Som de här filurerna till exempel.

Detta är måndagsälgen. Han brydde sig inte alls om att jag stannade och fotograferade honom.

Igår, på tisdagen, bjöds det inte bara på en, utan två, älgar.

De här brydde sig inte heller om fotograferingen, utan mamma älg fortsatte att tugga på busken hon har framför sig, och lilleman (lillemor?) böjde ner huvudet och låtsades beta gräs.

Blir det tredje gången gillt idag när jag åker iväg?

Häckning och häckklippning

Denna vecka har jag klippt några av häckarna på kyrkogården. I Viby finns måbär, häckoxbär, tuja, och idegran. Eftersom måbären var de yvigaste, började jag med dem.

De finns i varierade stadier av utveckling, från relativt låga till onödigt höga. Med onödigt höga menar jag att de är så höga att man inte kan se över dem, om man inte är basketspelare. Dessutom är det jobbigare att klippa en sån häck. Men det är ju sånt man får ta i det här jobbet.

Självklart har jag börjat arbeta ut en plan för hur häckarna ska se ut i framtiden, men den är långsiktig och tiden får utvisa om jag får anledning att komma tillbaka till ämnet...

Något av det mest tacksamma med att klippa häckar, är att det blir ett slutresultat. Som till exempel det här:

När det är klippt och kvistarna är borträfsade, då känner jag mig så nöjd, så nöjd! Ibland hittar man små överraskningar i häckarna, och då menar jag inte gamla gravlyktor som man råkat ha sönder med häcksaxen (men sånt händer nog också). Nej, det här var en mycket gulligare syn, ett litet fågelbo! Någon har häckat i häcken...

Nu undrar jag förstås vems bo det har varit, hur äggen såg ut, hur många ungar det blev och om boet är gammalt eller om det har använts i år. Förmodligen får jag inga svar, men jag kommer nog att vara mer uppmärksam i fortsättningen, och hålla bättre koll på fåglarna.

Häckklippningen kommer att fortsätta på måndag. Och gårdagen ägnades nästan uteslutande åt att göra stora rabatten i minneslunden vackrare inför kommande år. Det var ett riktigt roligt arbete, så jag kommer att skriva mer om det i ett annat inlägg framöver.