En blomma till Dig som behöver den just nu

Den senaste tiden på jobbet har varit väldigt händelserik på många sätt. Både negativa och positiva händelser har påverkat mig, och det finns lärdomar att dra av både det ena och det andra. Några personer som jag träffat genom arbetet har drabbats av olyckor och akuta sjukdomstillstånd. Sånt skapar oro och man får sig en tankeställare varje gång. Tankarna går till dessa människor, till deras anhöriga, till den sjukvårdspersonal som tar hand om dem och till arbetskamraterna. Frustrationen över att inte kunna hjälpa är påtaglig. Tacksamheten över att man själv inte har värre små krämpor än att man ignorera dem är stor.

Just nu är det många som behöver känna hopp. Till alla Er - en liten blomma, en vårens budbärare, ett tecken på att hoppet är något som kan bära oss framåt. De här rara rokokopenséerna planterades vid Viby kyrkas entré förra torsdagen, och de har klarat några frostnätter och kalla blåsiga dagar. Precis så som våra liv ibland kan utsättas för livets frostnätter och kalla blåst.

Vårtecken

Förra veckan hördes lärkans sång över åkrarna utanför kyrkogården. Någon dag senare vräkte det ner 25 cm snö. Nu har det mesta av den snön försvunnit igen. Undrar hur det gick för lärkan, dock...

Igår gick jag ner och kikade i minneslunden för att se om det hänt något. Och jo, våren är ankommen även till Viby minneslund. Pärlhyacinterna sticker upp genom jorden, och en liten, liten viva har skickat ut den första blomman!

Jag sänder tankar av tacksamhet till damen som gav mig vivorna att plantera i minneslunden. De är så vackra!

Döende cotoneaster

På Viby gamla kyrkogård finns en äldre cotoneasterhäck. Jag tycker den är lite för hög, både av estetiska skäl, men också av arbetsmiljöskäl. Det är helt enkelt väldigt påfrestande att snubbla omkring på ojämnt underlag med häcksacksen i höjd med näsan. För att inte tala om hur mycket tvåtaktsavgaser man hinner dra i sig samtidigt.

Under det här året som jag jobbat på kyrkogården har jag sett att det vuxit lite klent i en ände av häcken. I måndags tog jag tag i en gren som såg dålig ut, och grenen gick av nere vid marknivå. Stackars cotoneaster! Den pinnen var helt död, och flera med den. Barken har krullat upp sig och ger inte längre något skydd åt växten.

De små hålen är väl gjorda av någon insekt, gissar jag. Om det är någon av er, kära läsare, som har större kännedom om detta, får ni gärna ge er till känna och berätta mer. Jag är väldigt nyfiken på vad det är som har hänt.

I samråd med en betrodd kollega har jag beslutat att vi skär ner häcken helt och provar att starta om den. Ja, de döda delarna lär ju inte skjuta nya skott, men för häcken i övrigt är det nog dags för föryngring.

Egentligen vill jag inte ta ner fler häckar i år, men det här blir ett måste, tyvärr. Sparvarna har cotoneastern som sin tillflykt och en och annan fågel bygger bo i den. Nu tar jag bort ett skydd utan att erbjuda något annat. Jag tycker det är viktigt med djur på kyrkogården. Det blir en bättre balans med ett fungerande ekosystem. Men jag har redan funderingar kring sparvvänlig plantering. Vi får se vad det kan bli av det...

Kuddar

Så var det dags att avslöja vad jag höll på med den där fredagen då trädbeskärningen ägde rum på Viby kyrkogård och jag var annorstädes. Jag sydde kuddfodral. Det är inte en arbetsuppgift som står i mitt löneformulär, dvs i listan av arbetsuppgifter som hör till min tjänst. Men det finns en förklaring.

När det är barndop i kyrkan, är en betydande andel av dopgästerna också barn. Barn i alla åldrar, men företrädesvis en hel del småttingar. De har svårt att se vad som händer framme vid dopfunten eftersom kyrkbänkarna är byggda för vuxna. Så jag tänkte att om man lägger fram stora kuddar i koret, alldeles inpå platsen där dopfamiljen brukar stå, så kan alla verkligen följa med i dopgudstjänsten, mer på sina egna villkor.

Jag for till det stora inredningsvaruhuset för att inhandla kuddar och kuddfodral. Tyvärr fanns det bara två varianter av kuddfodral att välja mellan, och de passade inte ihop med Viby kyrkas färger. Därför köpte jag tyg och sydde överdragen själv.

Det var roligt att ta fram symaskinen. Det är en riktig nostalgimaskin, en gammal Husqvarna 2000 som blev min för snart trettio år sen. Och den var begagnad redan då. (Hu, vilket perspektiv, man kan ju undra hur gammal jag själv är...)

Så här blev det i kyrkan. Små stolar för barn, kuddar och en korg med små böcker och gosedjur. Det ska bli kul att se småttingarna där framme i händelsernas centrum på gudstjänsterna framöver. Ett sätt att värna om Svenska kyrkans yngre medlemmar, tycker jag.

Härligt utearbete!

I fredags var det dags att ta bort några av de lägsta grenarna på fyra av lindarna längs vägen utmed nya kyrkogården. Detta var alldeles nödvändigt, för under den varmare årstiden passerar här ett antal lastbilar och grenarna har hängt så lågt, att de släpat i lastbilstaken. Och jag får medge att en chaufför var väldigt arg över detta. Inte konstigt heller, för han hade en väldigt fin och otroligt välskött bil. Jag skulle också blivit arg i hans situation.

Men det var inte jag som klängde omkring bland trädgrenarna flera meter uppe i luften, nej, det gjorde ett par personer som är duktiga på sånt. Och vad sysslade jag med under tiden? Ja, det ska jag avslöja en annan dag. Jag var inte ens på plats när trädbeskärningen ägde rum. Men på lördagen när jag kom till jobbet, såg det ut så här:

Och hela dagen igår var jag och två kollegor sysselsatta med att ta reda på bråten. Såga och sortera för att därefter frakta bort riset. Veden blev kvar, för den kommer att hämtas av någon som kommer att värma sin bostad med den.

Även idag har vi sysslat med exakt samma arbete, men denna gång på Veta kyrkogård. Tre turer med två bilar och släp blev det, och jag kom till insikt om en viktig sak: det är enklare att backa med släpet om jag tvättar bakrutan på bilen först :)

Studiebesök - Gränna kyrka del 2

Jag lovade ju att återkomma med fler bilder från vackra Gränna kyrka och här kommer interiörvyerna. Kyrkan återuppbyggdes 1895 efter att ha blivit totalförstörd av en brand 1889. Sedan har den restaurerats två gånger under 1900-talet.

Atmosfären i kyrkan andas harmoni och vila. Kyrkbänkarna och taket är målade i underbara nyanser av grönt. Att träda in här var som att komma in i en lövskog.

Koret med sina fantastiska glasmålningar! De snidade figurerna som är utplacerade runt altaret har ingått i ett altarskåp från 1722.

Det finns inte ord att beskriva denna skönhet. Om jag arbetade i den här kyrkan, skulle jag ta med mig en kudde och lägga mig ner på golvet och titta på fönstren då och då. Det är min övertygelse att vi människor behöver den typen av vilsam sysselsättning ibland.
 

Mönster, färg, skönhet. Om jag hade tid, skulle jag kopiera ett sånt här fönster och brodera en bonad, så nära originalmönstret som möjligt. Så skulle jag hänga upp bonaden på en vägg hemma och låtsas att vi har ett äkta kyrkfönster i vår lilla stuga. (Låter det som om vaktmästar'n har spårat ur helt?)

Nedan en vy över södra läktaren. Längst ner i högra hörnet står ett mycket speciellt stycke kulturhistoria.

Ett riktigt gammalt sakramentskåp. Senmedeltid. Tanken svindlar. Att det kan finnas något så gammalt, i så gott skick bevarat. Otroligt!

Västra läktaren med orgeln.

Predikstolen har ett underligt tak med spiror med stjärnor längst upp i spetsarna. Själva predikstolen ser ut som en kalk. Det framgår inte av bilden, men den står på en fot på kyrkgolvet.

Ljusbäraren som fångade vår uppmärksamhet så snart vi klivit in i kyrkan. Min kollega blev överförtjust i den. Tro, hopp och kärlek.

Smart stolsförvaring. Kanske inte någon särskilt upphetsande syn för en turist eller kyrkjägare, men ur vaktmästarsynpunkt är detta en mycket intressant detalj. Snyggt och praktiskt. Vill ha! Verkligen. Den här lösningen skulle passa Viby kyrka bättre än den nuvarande. Måste hem och mäta, räkna och inleda förhandlingar...

Avslutningsvis en titt uppåt de högre höjderna. Vacker stjärna i taket, där en ljuskrona hänger ner. Vilken skönhet!

Slutligen vill jag rikta ett stort tack till damen på pastorsexpeditionen som var så vänlig när jag ringde och frågade om vi kunde få se kyrkan, och ett lika stort tack till den trevliga vaktmästare som vi sedan träffade inne i kyrkan. Såna här studiebesök känns oerhört inspirerande och det motverkar den hemmablindhet som man annars lätt drabbas av.

Självklart trotsade vi kylan och snålblåsten och åkte ner till griftegården också. Även om det låg ett lager snö över gravarna, tog vi en kort promenad och fattade beslutet att komma tillbaka senare i år för att se anläggningen i sommarskrud. Bilder på den vintriga griftegården kommer inom kort.

Tack för att du tittar in här. Önskar dig en lugn och skön helg! Själv ska jag jobba lite i helgen :)
Vaktmästar'n

Studiebesök - Gränna kyrka del 1

Igår åkte en kollega och jag till AB V. Fongs Gelbgjuteri Gränna för att lämna in några mindre föremål från våra kyrkor för reparation. Efteråt passade vi självklart på att besöka vackra Gränna kyrka.

Bilden är tagen från östsidan. Kyrkans barockfasad luras. En brand 1889 förstörde stora delar av kyrkan, och kyrkan återuppbyggdes 1895. Jag tycker exteriören är både spännande och vacker.

Självklart trotsade vi kylan och snön och tog en promenad på den lilla omgivande kyrkogården. Där finns både urnlund och minneslund, och längre upp i sluttningen finns en del gamla gravvårdar.

Det här arrangemanget retade vår nyfikenhet. Hur kommer det sig att det blev så här? Vad stod här först, gravstenarna eller trädet? Har gravstenarna flyttats hit från någon annan del av kyrkogården? Och varför har man i så fall låtit trädet växa sig så här stort? Det ser ut som om de står och knuffas om platsen, precis så där som vi människor kan göra när vi känner oss lite busiga.

Ja, det här blev bara en liten förhandstitt idag. Nästa gång blir det ett längre inlägg, med bilder inifrån den oerhört vackra kyrkan.